Less or more

Då lilla J föddes tänkte vi att jag skulle vara hemma till augusti i år och då skulle juristen ta över hemmajobbet och jag skulle gå tillbaka till jobbet. Sen dök det upp en möjlighet som ledde till att min hemmatillvaro fortsätter som vanligt ännu ett halvår, om dock på annan ort. Juristen fick möjligheten att jobba på en advokatbyrå i London i ett halvår och det kändes mer än självklart att vi såklart skulle passa på. Tidpunktsmässigt är det perfekt: barnen är små och inte bundna vid skolor och i det långa loppet är det sak samma om jag är mammaledig 18 eller 24 månader (tack till det nordiska välfärdssamhället!) Så utan desto mera betänketid hyr vi ut huset här hemma, packar ner kläderna i kappsäckar, hoppar på flyget och flyttar in i en fin liten lägenhet i Notting Hill i början av september. Juristen bygger jobbnätverk på jobbet, jag ser fram emot att se nya saker (muséer! utställningar! storstadsliv!) och barnen får gunga i en engelsk lekpark istället.  Något roligt att ...

Kanske dags för en försiktig comeback här? Spännande äventyr på hösten är att vänta för vår familj, och jag känner att det skulle vara kul att återuppliva den här bloggen igen. Sommaren går och har gått bra, även om det är fullt upp hela tiden. Jämfört med förra sommaren är livet med en 3 1/2-åring och snart 1 1/2-åring mycket lättare. Från förra sommaren har jag väldigt få minnen: mest kommer jag ihåg ett enda virrvarr av vaknätter, svartsjukeutbrott, ett ständigt ammande och vyssjande av en liten bebis som man inte riktigt kände ännu.  Nu finns det plats för ens lite improvisation och vår familjehelhet är mer i balans. Jag går inte omkring med axlarna uppe vid öronen hela tiden och går inte i fullständigt baklås av att behöva klara av båda två samtidigt. Tvärtom - det mesta går bra nu och har man bara två russinburkar och en blöja i handväskan klarar man de flesta situationerna. Det stora barnet har vuxit så mycket den här sommaren, han har fått skinn på näsan och blivit ...

Juristen kunde hålla ledigt den här veckan så vi åkte ut till landet för att kolla renoveringsläget och vara tillsammans utan vardagsrumban. Här förvandlas jag till något slags hobbymeteorolog och går omkring och funderar på vindriktning och islossning (kanske imorgon? visst är råkar A större nu än imorse?) medan B röjer runt på sandstranden som redan är mjuk nog att gräva i. Och så gör vi inte så mycket annat än äter, för av skärgårdsluft blir man hungrig.  På vår egen stuga hade det hänt grejer! Trappan var monterad, golven i övre våningen var målade och tapeterna nästan färdiga. Innerdörrarna kommer nästa vecka och så är det en massa finslip kvar - lister och dörrkarmar och whatnot. Men jag tror att både juristen och jag var nöjda som tusan för nu ser man faktiskt vad det skall bli, tapetvalen blev precis som vi tänkt oss och det gick faktiskt att sätta en trappa som vi hoppades. Det blir bra det här!

I takt med att dagarna blir längre ute blir det allt tystare här inne - men dagarna rullar på efter varandra och vi har hamnat i ett skönt vardagslunk där det inte händer så mycket, men där alla är nöjda med tillvaron. Lillasyster fyller ett år om tio dagar och blir mer och mer barn hela tiden. Hon pratar på (inte så mycket man förstår dock) och tar några små försiktiga stapplande steg och "diskuterar" med B - han apar det hon säger och det tycker hon är fantastiskt roligt och skrattar så hela hon hoppar. B pratar och berättar och filosoferar och har egna små kompisar på dagis och mittiallt kan man spela spel med honom och läsa kapitelböcker och han förstår och han kan. Det känns som att båda två har hittat sin plats i familjedynamiken och just nu rullar det på som smort. och allra oftast tycker jag att det här med att vara hemma med dem är det bästa som finns. Sen kan jag ju stundvis tycka att jag kanske inte använder hela min hjärnas fulla potential under den här hemmat...

Nu när B är på dagis njuter jag av de lugna stunderna då han är borta och J sover för på eftermiddagen är det full rulle igen och då går det inte att säga att nu får ni leka själv för mamma har inte löst fredagskorsordet ännu... Dricker te och äter nånting gott (ve den dag då kexskåpet är tomt!), funderar lite på inredning i de nya rummen på landet eller på vad vi skall göra på veckoslutet.  Försöker aktivt att inte göra nånting nyttigt den här stunden - hänga tvätten och tömma diskmaskinen kan en göra med en ettåring i byxbuntarna också. 

Jag gjorde mina 30 dagar joga och var så ivrig och så tog det slut och trots mina goda intentioner har mattan legat orörd sedan dess. Idag hade jag tänkt köra ett litet pass efter att barnen somnat som nedvarvning efter en ganska intensiv eftermiddag* men jag kom aldrig upp från soffan, så det blev tre Love-avsnitt och cokis och after eight istället.  Jaja. Imorgon är en ny dag och halva chokoasken är ännu kvar. Alltid bra att ha något att se fram emot! *juristen var hemma typ tre minuter och frågade sen ifall jag någonsin önskar mig en mute-knapp för barnen...

Jag är nästan beredd att dela ut fulla poäng till förra veckoslutet! Middag med goda vänner på fredag kväll, superfint sportlovsväder och till och med så mycket snö på mommos och mofas lande att man kunde åka pulka i backen på vägen. Om vi ännu skulle ha haft varm saft i termos skulle idyllen ha varit komplett. På vårt eget lande hade renoveringen framskridit och takpanelerna och gipsskivorna på väggarna var uppe och spacklade, elen var dragen och hålen för fönstren var gjorda. Nu kunde man redan se hur högt det blir i tak (inte så där jätte högt direkt) och känna efter hur stora rummen blir (större än jag hade föreställt mig!).   Det här rummet skall bli juristens och mitt sovrum. Där i gaveln fattas ännu fönstret så ännu kunde man inte kolla in utsikten... De små fönstrena på norrväggen var redan på plats - det vänstra är i trappans lilla rum och det till höger är i barnens rum. Den gamla blåa fönsterluckan kommer ännu bort. I och med att vi satte upp en mellanvägg ...

Vi har haft turen med att ha en superbra rådgivningstant på barnrådgivningen både i Helsingfors och i vår nuvarande hemkommun. Så bra att jag alltid ser fram emot att gå dit och prata av mig om det som just då känns jobbigt. Fast nu sen lillasyster kom tycker jag att det ändå nästan är mest storebror jag pratar om där - lillfias problem är mer "tekniska" och handlar mest om vad hon får och inte får äta och hela väga-mäta-rumban, men ju äldre storebror blir så desto mer funderingar har jag och vi kring honom. Så förra gången jag var där och diskuterade allt möjligt och funderade över mig själv och beteendemönster och treåringens reaktioner och så vidare igen så tyckte rådgivningstanten att det kanske skulle vara bra för mig att gå och tala med någon annan och vips hade jag fått en psykologtid två veckor senare. Tack till rådgivningen som såg att här kan det behövas lite extra hjälp och tack till kommunen som har resurser för att hålla så kort väntetid för någon som jag som änd...

I hela den långa listan av bloggar jag läser varje dag är det två stycken som hängt med längst: Ebba och Blondinbella. Just nu (eller det senaste året?) har Ebba någon form av blogg-low, men Blondinbella har krupit högre upp på favoritlistan iom att hon gör samma saker som jag - remppar hus och har småbarn (om vi glömmer bort alla egna företag och Thailandresor osv...) Så när Blondinbella meddelar att hon kör en jogautmaning på 30 dagar så hakar en förstås på! Lämpligt nog inledde jag det hela en vecka då juristen råkade ha mycket på jobbet och jag oftast bara hade mig själv att roa mig med på kvällarna då barnen somnat. Så det blev en rutin att joga direkt då de lagt sig. Och nu, på dag 24 är det ungefär lika självklart som att borsta tänderna - då barnen är i säng, eller då juristen läser natisaga för B, tar jag fram dagens jogavideo och tar av strumporna och kör dagens pass. De är pyssligt långa, typ 20 minuter eller en halv timme och sen hinner man bra äta godis och kolla s...

Förra veckoslutet åkte vi ut för att kolla hur remppan på landet fortskrider. Sedan senast hade det hänt en hel del och nu kunde man redan ana hur rumsindelningen kommer att bli då mellanväggarna hade börjat dyka upp: I trapprummet höll de på att bygga ihop trappan då vi var där - då vi kommer nästa gång är den förhoppningsvis klar. På den här bilden ser man också att tapeterna i rummet där taket rivits upp för att ge plats åt trappan inte kommer att klara av den här remppan med hedern i behåll utan vi där får vi göra nånting åt väggarna också. Ju mer det händer så desto mer längtar jag till att det skall vara klart, men ännu tar det en stund...

Nästan en hel vecka hann det gå från att Bs antibiotikakur tog slut tills han blev sjuk igen - en ny öroninflammation dök upp inatt (vad är grejen med att öroninflammationer alltid börjar på natten?!?) och idag har han varit riktigt staki. Blev ju inte bättre av att jag bokade läkare till fel dag och att han fick finna sig i att åka runt lite innan vi hittade en läkare som kunde skriva ut antibiotika så där hux flux. Men nu sover alla barnen iallafall och vi hoppas på en piggare dag imorgon. Alla säger att dagisstarten innebär en massa sjukdomar det första halvåret så vi får väl ta det som det kommer och titta åt ett annat håll när en massa glada halvsnoriga dagisbarn vill kramas i tamburen eller nyser rakt på lilla J. Och så får en var glad för att det är just glada dagisbarn en har och att det inte är gråt i tamburen på morgnarna. Resten tar vi sen då det kommer.

Treåringens förkylning från veckoslutet gav med sig så mycket att han hann med en dagisdag innan den gjorde comeback som öroninflammation med feber som sällskap. En utskriven antibiotikakur senare är han tillbaka till sitt vanliga livliga jag men inte ännu så pass frisk att jag ville föra honom till dagis idag men definitivt för frisk för att jag skulle orka vara inomhus ännu en dag till. Så vi gjorde en utflykt till naturhistoriska museet. Förra gången vi såg på djur var han inne i någon sorts två-årstrots och vad man än visade honom skrek han bara "Nej! B tycker inte OM zebra/giraff/elefant/whatever!" så jämfört med den exkursionen var den här dagen en succé! Alla var glada och nöjda och efteråt åt vi lunch på restaurang i stort samförstånd och sen kom vi hem och alla sover dagssömn! Samtidigt! Halleluja! Nu skall jag äta så många blåbärsmuffins jag hinner med innan de vaknar.

Nästan tre veckor hann vi med dagisvardagen innan B blev sjuk, men nu är han febrig och snuvig och trött. Igår och idag har här varit ovanligt tyst och lugnt när han inte riktigt orkar med nånting alls. Allting avstannar lite när barnen blir sjuka - det finns inget annat att göra än att snyta och försöka få dem att äta nånting och låta dem sova ut förkylningen och plocka upp alla näsdukar som de slänger omkring sig bland legobitarna. Allt medan man själv börjar hoppa på väggarna av uttråkan den tredje dagen. Idag skottade jag snö snabbt som attan för jag var så glad över att komma ut i friska luften en stund. Lite mer fart i vardagen imorgon kanske?

Innan den långa promenaden i treåringstakt hem från dagis hann jag bjuda på blogghemmamamma-brunch för Hanna och Julia på förmiddagen - vi var alla hemma med de äldre barnen samtidigt förra gången och har nu också varsin liten lillasyster. Alldeles utmärkt vardagsförmiddagssysselsättning som hemmamamma att bruncha lite och diskutera bebislivets alla viktiga frågor (dagisvardag, barnvagnar, treårstrots, sovandets dilemman...) med såna som har samma vardag och samma tankegångar. Efteråt har man fått lite extra energi och lite nya infallsvinklar på sånt som man ändå funderar på och sånt som är skönt att höra - andras barn trotsar också och äter inte heller allt man sätter framför dem och så vidare. I ens egen babybubbla blir man lätt säker på att alla andras vardagar är enklare än ens egen...

Dagisstarten har gått superbra på alla sätt, men B har inte ännu blivit så bekväm med dagis att han skulle somna under dagsvilan. Han har stort sömnbehov och sov ännu innan dagisstarten 12h per natt och oftast ännu en timme eller två på dagarna, och nu efter några veckor börjar man märka att energidepåerna är tomma. Han tycker att dagis är så roligt och klagar aldrig utan blir sur då vi skall gå hem, och tanterna säger att han orkar bra men att man märker att han håller sig vaken med tvång på vilan och har svårt med den korta stunden mellan vilan och mellanmålet fastän jag hämtar strax efter kl 14. Nu bestämde vi att han iaf en eller två dagar per vecka får komma hem redan efter lunch och förhoppningsvis sova hemma så att han orkar bättre de dagar han stannar ända till mellanmålet. Idag promenerade jag efter honom och tänkte att vi går via slängkälken på sjön och åker lite innan han får åka hem på ståbrädan. Han var supertrött och när vi åkt kälken färdigt ville han ta fram ståbrädan...

På veckoslutet hann vi ut till landet en sväng för att kolla hur renoveringen framskrider. I ett hörn låg trappan och väntade på att bli ihopbyggd - tydligen tar det bara en timme eller så sen när de väl kommer så långt Mellantaket var nedrivet i det rum där trappan skall komma, och då det tagits ned hittades det några stockar som tagit skada så nu måste de bytas ut innan de kan fortsätta här. Förhoppningsvis tar det oförutsedda arbetet inte alltför länge, men det är lika bra att få det gjort nu. Uppe på vinden hade de satt upp vindskyddsskivor och skulle nu börja med isoleringen och sen sätta in fönstren efter det. Nu när det var mörka skivor överallt och utan något dagsljus någonstans såg det så litet ut, men vi hoppas på mindre klaustrofobikänslor när det är vitmålat och fönstren är på plats.

Treåringen har kommit in i Varför-åldern. I ungefär 5 minuter uppskattade jag den här nya utvecklingsfasen men nu bankar jag helst mitt huvud i en mental vägg hela tiden. Att man kan fråga varför så. många. gånger. I bilen: B: - mamma, varför pipar bilen? jag: - bensinen håller på ta slut. B: - aj va sa du? jag: - bensinen håller på ta slut. B: - varför håller bensinen på ta slut? jag: - vi har kört så mycket B: - varför? jag: för att vi har åkt till stan och till lande och till dagis och till butiken... B: varför? jag: nå, för att vi nu måste åka dit. B: aj varför? Ad infinitum. För att inte tala om hur länge det tar att läsa en vanlig bok nuförtiden. Vi hoppas det går över snart och ber till gudarna om tålamod att försöka svara vettigt på åtminstone en del av varför-frågorna... Då är jag betydligt nöjdare med min problemlösningsförmåga i vårt andra problem - under jullovet eskalerade påklädningsdramat och blev till nånting som både vuxna och inblandade treåringar ...

Vinter i egnahemshuset i förorten och vattenrören till duschen i barnens badrum fryser förstås då den inte används på daglig basis. Dagar som denna skulle en bara vilja ringa en disponent och klaga lite och låta dem fixa problemet, men istället får en lösa problemet själv. Suck. Ibland undrar jag om vi tagit vatten över huvudet med att bo i hus och inte veta ett smack om någonting alls. Tröstar mig med att våra föräldrar antagligen var lika ovetande då de flyttade till hus i sin ungdom och att åratal av försök och misstag och erfarenhet av frusna vattenrör gjort dem till den informationsbank de är idag. Jaja. Imorgon skall det bli varmare.

Pyssligt tills det blev smällkallt och husets väggar började komma emot alla i hushållet blev det dags för dagisstart för B idag. Under julledigheten var vi några gånger och lekte på dagisgården för att lite bekanta oss med miljön, men iom att det var så kallt idag lekte barnen inte alls ute så den bekantskapen får vänta tills en annan dag. Som tidpunkt för dagisstarten verkar det här vara en ganska bra tidpunkt - de allra flesta barnen är ännu på julledigt och idag var de 3 dagistanter och 8 barn, så nu hinner han vänja sig i några dagar innan de blir fullstor grupp nästa vecka. Idag gick det iallafall över all förväntan. Jag trodde att han skulle dra sig in i sitt skal och bara observera åtminstone idag, men efter en liten stund började han leka lite själv och efter någon timme pusslade han redan tillsammans med två andra barn. Vi stannade bara förmiddagen och gick hem efter lunch men då meddelade han att han vill vara på dagis själv, så det tog vi som ett gott betyg för första da...

Julen närmar sig sitt slut, men det har varit så mysigt att jag inte ännu är redo att plocka undan julgranar och glöggflaskor och pralinaskar, som tur får de legitimt hänga med ännu åtminstone över nyår! Juristen jobbar förhoppningsvis kortare dagar den här veckan så riktigt ännu behöver vi inte återgå till vardagen på heltid. Julafton hemma hos oss gick jätte bra - det var lugnt och ostressat och barnen var glada och fick fina fina julklappar (så kloka gåvogivare i år) och gick och lade sig utan problem, och efteråt firade vi "vuxenjul" med klapputdelning för vuxna. Perfekt liten julblandning där! Juristen och jag klarade av julmenyn med hedern i behåll även om den kokta potatisen aldrig uppenbarade sig på bordet. Det visade sig att det var för svårt för oss att hålla koll på den enda saken som inte kunde tillredas i förväg... En juldag med full fart med alla kusiner senare var det ganska skönt att bara vara hemma och ta det lugnare på julannandag. Och sen kom ju snön n...