Less or more

Nuförtiden få barnen sover så bra (ta i trä)  har jag alltid stora ambitioner till att göra saker på kvällarna, men sen går luften ur mig. Max 40min efter läggning av den äldre håller dagens adrenalin i sig och då gäller det att passa på, sen är det inte fysiskt möjligt att åstadkomma något vettigt mera.  Idag lyckades jag som genom något under fixa både en julklappsbeställning (posten får lov att reda upp sin strejkhärva snart!) och tråk-kolla våra husförsäkringar (har haft en gnagande känsla av att vi kanske inte haft huset försäkrat men det hade vi såklart. Så nu kan jag släppa den tanken).  Bäst att dricka en kvällscoca-cola och smälla i sig lite blåbärspaj. Kanske ett avsnitt grey's anatomy på det? Så får det bli. 

Torprenoveringen kryper närmare - nu har vi byggnadslov och trappbyggsatsen är redan färdig och avhämtas antagligen redan nästa vecka, och sen är det bara att köra igång och börja bygga!  På veckoslutet åker vi ut och tömmer huset på det mesta, vi har inte så mycket möbler där och det är lättare att bara flytta ut allt i bastuhuset än att sen försöka dammsuga bort byggdamm från madrasserna. Men nu börjar också de otaliga "små" frågorna från vår entreprenör trilla in - vilken färgkod skall trappan ha? Vad skall det bli under trappan? Hur bred panel i taket? Vilken tapet skall det vara? Så nu har jag lånat tapetböcker över veckoslutet och skall börja bläddra  - det är tur att beslutsångest inte är något vi plågas av direkt.  Och under trappan - där skall det bli skåp. Och när jag såg det här blev jag helsåld:  Så smart med utdragbara skåp! Måste kolla om det går att göra hos oss.  Annars får det bli sån där sned dörr som på bilden till vänster. 

Den här hösten har tidvis varit überjobbig, men jag ångrar inte en sekund att jag valde att vara hemma med båda barnen och ha den äldre i parken några timmar på förmiddagen istället för på dagis. Att vara med en snart treåring är så underhållande, speciellt med en som vår som talar som en liten professor och kläcker ur sig roliga grejer stup i kvarten. Han är så artig och säger meningar som "Tack, jag vill inte ha vatten men jag kunde gärna ta en kopp te, tack " på fullaste allvar. Och däremellan tror han att en dubbeldäckare är en "Tuppen tänker" eller upptäcker att han kan sörpla när han dricker och skrattar så mycket att han håller på falla av stolen. Lillfia begrundar och tittar och skrattar åt honom då han kommer och drar av hennes strumpor och hon kryper snabbare varje dag för nån gång måste man väl hinna fram till det där intressanta legohuset innan han tar bort det? Mellan varven är det förstås svårt att kanalisera syskonkärleken, och hon får nog stå ut med...

Nu kommer jag att jinxa det - men äntligen, äntligen sover alla på nätterna i det här huset. Kl 19 är det tyst i barnrummen och så öppnar de inte sina ljusblå ögon innan klockan slagit 6 nästa morgon. Tack för det och halleluja! Så nu när sömnskulden så småningom börjar vara bortsoven finns det tid - tid att slösurfa då man tidigare tagit tupplurer, tid att fundera på inredning och julklappar och middagsmat som är fler än tre ingredienser och en burk grynost och körsbärstomater som enda grönsak. Tid att hinna vara lite själv och inte bara hela tiden springa för att hinna ifatt. Tid att tänka klara tankar som inte är dimmiga av sömnskuld. Juristen är inne i en intensiv jobbfas så jag njuter av tystnaden på kvällarna och är alldeles nöjd med att sopsortera och dricka cokis ur burk på kvällarna. ...

Imorgon åker jag på spaveckoslut med tjejerna och varvar ner och laddar om energidepåerna. Juristen blir hemma med barnen och jag skrev ner vårt dagsschema för att han skall ha något att  luta sig mot medan jag är borta. Nu tycker jag att jag lämnade bort alla möjliga alternativ och tips och välmenande råd men det blev ändå en hel massa klockslag och två olika eftermiddagsscenarion...  Nu är klockan 13:06 och barnen sover. Idag kör vi eftermiddagsscenario 2 om inte något väcker lilltösen innan kl 14.15. Då kör vi en smidig övergång till scenario 1. Jag inser att jag går omkring och ser på klockan hela tiden och tänker "om hon vaknar nu så..." och "om vi skall äta kl 18 måste jag förbereda nu om vi skall hinna gå ut sen..."   Men jag tycker ändå att jag vinner mer än jag förlorar på att vara så här superstrikt med rutinerna, även om jag ibland skulle vilja glömma allt och lita på att det ordnar sig utan strikt schema också. Och det gör det så klart, men det är så myc...

1. Om man spelar Candy crush medan man kokar linssoppa till middag bränner linserna fast i kastrullen. Jag får sälja in soppan till familjen ikväll som en rostad linssoppa.  Ännu tveksamt om kastrullen kommer att återhämta sig.  2. Lillfrökens sömnskola går bra och hon kräver inte mera mat på natten, men vaknar fortfarande alltid vid tvåtiden och vid fem. Oftast vägrar hon somna om efter kl 5. Men läget är bättre än tidigare så det är vi glada för! Kanske borde köra den där metoden där man väcker bebisen en timme innan den kommer att vakna för att skuffa in hen i en ny sömncykel? 

På fredagar tyckerjag ofta att jag har sämre tålamod än andra dagar. Antagligen för att hela långa veckan ligger bakom en och för att krafterna börjar ta slut. Den här veckan har det dessutom varit höstlov i parken onsdag-fredag så barnen och jag har skavt på varandra mer än vanligt och nu skulle alla behöva lite nya tag. Förmiddagen var evighetslång  idag och det kändes som en enda lång rad av konflikter och nej-sägande (nej skrapa inte väggen nej akta spisen nej inte fingrarna i hennes ögon nej nu tittar vi inte på buuklubben nej väck inte j nej nu har vi ingen grynost) Nu sover alla barnen och sen får vi ta omstart och hoppas på mer positiva ordalag från den här mamman. Inatt blir det annars också omstart då vi kör igång med sömnskolan för lillfröken.  Får se vad hon säger när hon inser att ...

  Eftersom det alltid är roligt med projekt och man måste hålla sig upptagen här i livet så bollar juristen och jag nu med tankar om att utvidga torpet och få lite mera utrymme. Just nu är det två rum och kök, och efter den regniga sommaren vi hade så märkte vi att vi skulle behöva lite mer utrymme för att utnyttja stugans fulla potential.  Uppe under taket finns en stor vind som för tillfället varken är isolerad eller har fönster, men med relativt lite arbete och utan att ändra på huset alls utåt sett kunde man få två sovrum till uppe och mer rum för lek och samvaro nere.  Vi skickade just ut ritningarna till grannarna och hoppas att de inte har något att invända, men om allt går bra och pengarna inte tar slut på vägen så går vi förhoppningsvis från  till med en fin trappa innan sommaren. 

Lillasyster har blivit sex månader gammal redan och hon har full fart på - sedan någon vecka tillbaka tar hon sig framåt med sina små klibbiga tassar som draghjälp, hon har två tänder nere och sitter nästan själv i matstolen. Hon äter allt vi äter utan mjölkprodukter och salt och oftast med god aptit - bäst går det vid frukost och lunch, vid middagen är hon lite för trött för att orka koncentrera sig både på att sitta själv, öppna munnen och äta. Hon sover oftast två gånger per dag, en gång på morgonen då vi för B till parken och en gång på eftermiddagen efter lunchen (samtidigt som B sover, tack för den lugna stunden på dagen!). Sen somnar hon tidigt på kvällen, vid sjutiden, ca en halvtimme före B. Det ger oss föräldrar lång barnfri kväll och jag är glad att vi kämpade med...

Två barn är sannerligen mer än ett och ibland tänker jag på att en borde ha passat på och skrivit typ en doktorsavhandling då en var hemma med bara ett barn, för jämfört med det här så var det semester. Men man får ta det som det kommer, skippa alla (alla!) stora planer och förväntningar på dagen och vara glad om man hinner med något extra istället. Mina bästa tumregler är de här: 1. Allt som är gott är bra för magen och mår mamma bra mår alla bra Hence - hur mycket godis och cokis och kex och kakor som helst är tillåtet och tisdagens jogatimme är helig. 2. Ta in betald hjälp med så mycket som möjligt. Lätt för mig att säga förstås när vi är lyckligt lottade och har råd med det, men att låta någon annan klippa häcken är värt 1000ggr mer i gemensam tid än det kostar att låta göra det. Sen kan man fuska mellan varven - städerskan kommer varannan vecka och däremellan fuskstädar jag med helt huippuga dammdukar 3. Sov Sov så fort det ges ett tillfälle. Den här re...

När en är hemma och ens huvudsakliga uppgift är att hålla barnen glada och nöjda så kan en ju nog använda omåttligt med tid på att fundera på hur en skall klä dem när de skall ut i parken. Det här kombinerat med alla Facebook-loppisar som jag är med i har visat sig vara en farlig kombination - jag ser att någon efterlyser toppabyxor eller en reservhalare och vips kan jag använda hela dagssömnen till att stressa över att vi inte har någon halare alls ännu och verkligen inga toppabyxor och hjälp hur skall det bli folk av våra barn?!  Sen bestämmer en sig för att två-åringen "behöver" toppabyxor och så börjar letandet efter ett par bra - kanske ett par fina finns på tori till ett bra pris eller borde man köpa på nätet (googla googla rabattkod) eller kanske lafkan har och så har hela dagen gått.  I bästa fall utmynnar allt detta i att barnen är välekiperade i alla väder. Och så håller jag ju mig (och posthanteringen) upptagen.  Nu har B toppabyxor och kommer förhoppningsvis e...

Vardagen rullar på i takt med att jag rullar dubbelvagnen fram och tillbaka till parken. Vi har hittat vår vardagslunk och dagarna går snabbt och oftast är alla vid gott mod ännu på kvällen. Tricket tycks vara att  1) inte ha några ambitioner eller krav alls 2) ge tillräckligt med tid och uppmärksamhet åt två-åringen så han inte börjar göra hyss för att få uppmärksamhet 3) ha ögon i nacken 4) ha enorm framförhållning och alltid, alltid se till att få fram mat i tid. Blodsockerfall är min värsta fiende.  Följer vi de här punkterna är läget okej. Dessutom lyckades vi äntligen med potträningen för B och nu behöver man bara byta blöja på ett barn, det i sig är nästa värt en glädjedans.  Ett halvt år utan att sova ordentligt börjar ändå snart kännas tungt och vi jobbar på att få lillasyster att börja äta ordentligt och väntar på att hon skall bli lite äldre så vi kan köra sömnskola om en månad eller så. Och så planerar jag in den årliga tjejresan och andningshålet till början ...

Jag återupplivade min stegräknarapp och  efter en vecka visar det sig att jag ganska jämnt går ca 10000 steg i dagen - ganska många fler än jag gick en vanlig jobbdag. Idag med promenad både till och från parken och till och från bibban kom jag upp i nytt rekord för den här månaden.  Nytt rekord och ett nygammalt konstaterande - jag måste skaffa nya lenkkaren. Ungefär vi samma tid in i den förra mammaledigheten märkte jag att knäna och fötterna inte håller allt detta promenerande utan ordentliga skor, och läget tycks vara detsamma nu. Marsch till sportbutiken bara!

Efter sju veckor semester är den här familjen tillbaka i en alldeles ny vardag. Juristen är tillbaka på jobbet, och jag sköter hemmarumban med båda barnen hemma. B har börjat parken och är där på förmiddagarna - den här veckan har vi mjuklandat och han har bara varit där två dagar ensam den här veckan, och bara korta stunder, men det kommer att bli huippu tror jag! Parktanterna är ljuvliga och det finns passligt få barn och det kryllar av leksaker. Men det bästa av allt är att B hittills diggar det massor! På morgnarna rullar vi iväg med dubbelvagnen och B cyklar sparkcykel brevid - han orkar inte riktigt hela vägen så i något skede får han åka, men han sparkar tappert på ganska långa sträckor och är inte en fullt lika stor trafikfara som i våras som tur. Med båda barnen i vagnen och Bs cykel som extra tyngd är det sen ett...

Vi kan säga så här: våra barn är inte mogna att sova i samma rum ännu, åtminstone inte så länge J ännu äter på natten.  Kvällarna gick ännu någorlunda okej även om de höll varandra vakna ganska länge, men jag har inget behov av att utsätta varken två-åringen eller hans nära omgivning för fler nattliga svartsjukeattacker då han vaknar och ser att lillasyster får vara längelänge i famnen när han ligger och sover. Nä, det här projektet får vi återkomma till i ett senare skede. 

Lilltösen har haft sömnskola del ett den här veckan, där tanken är att hon skall lära sig att somna själv i egen säng utan att vi vaggar/vyssjar/bär omkring/matar nonstop/sjunger precis rätt sång i rätt tonläge medan hon ligger på en sammetsdyna inbäddad i guldfiltar tills hon kraschar av utmattning.  På tre kvällar med snälla metoder kom vi ner från täyshuuto i två timmar till en halvtimme av semi-joller med paus för lite gråt, så so far so good.  (o-)smart nog så passade vi då på att byta sovmiljö och hälsar på hos juristens föräldrar. Här måste barnen för första gången sova i samma rum, får se vad det blir av den här cirkusen. Efter 46minuter har följande scenarion utspelats: - "J - är du vaken?" (J säger ingenting.) Någon stund senare tappar J tutten och börjar gråta. B vaknar och ropar "J - skall vi vara vakna nu?" J gråter ännu mera, antagligen för att hon blev rädd... Oh well. I värsta fall är det bara några nätter, i bästa fall vänjer de sig vad att sova til...

Hemma igen efter en vecka på Mallorca i vårt fina resesällskap med 6 vuxna och 4 barn. Att resa med en två-åring och en tremånaders gick över all förväntan - den äldre äter vad som helst var som helst, uppför sig på restauranger och åker bil utan att knussla (om vi bortser från en förmiddag på serpentinvägar i bergen då vi fick ett anfall av åksjuka...), och den yngre bara följer med överallt utan att bry sig så mycket.  Mallorca och vårt hyrda semesterhus var perfekt för oss - korta avstånd överallt,sol och varmt alla dagar, passliga utflyktsmål men också långa lata eftermiddagar vid poolen. Eller speciellt lat kan man ju aldrig vara då man ändå måste vara på helspänn med barnen och poolen.  Passligt till den här veckan bestämde sig lillisen dessutom för att börja somna tidigare på kvällarna, så nästan alla kvällar fick alla vuxna äta tillsammans utan barn och sitta och dricka vin och prata i lugn och ro. Kombinationen barnen sover, varm medelhavsluft, inga myggor och god mat...

1. Semestern.  Att vara två vuxna, fyra händer och två famnar. Delat ansvar, att inte alltid alltid måsta ha koll på vad skall vi äta och hur mycket kläder behöver barnen ha på sig idag. Att vara alla tillsammans och åka på utflykt. Sommartorget på landet och en strand vid Medelhavet. Att kunna ge lite mer tumistid till B och att han skall slippa känna sig hotad av lillasyster.  2. Rutiner på lilltösen När semestern är här och vi är tillbaka från Medelhavet skall jag sätta kvällsrutiner på lilltösen. Jag märker att hon behöver det nu, men kan inte ta fighten nu innan resan med risk för att vår bräckliga tillvaro kollapsar totalt. Planerar att evakuera henne och mig till gäststugan på landet och försöka få ordning på kvällsyrseln. Min inre planeringsfreak är redan nu salig över att få planera läggningsrutiner. Så här kan vi nämligen inte ha det. 

Snart, alldeles snart inleder juristen sin semester och sju långa veckor tillsammans alla fyra väntar. Det blir sommar både i stan och på landet, vid Medelhavet och i vårt västra grannland och det kommer att bli hur bra som helst. Speciellt medelhavsdelen ser jag fram emot, även om semester med barn egentligen bara är vardag med barn någon annan stans. Men jag tänker mig att trotsutbrotten kanske är färre under en varmare sol och att jag kanske blir en lugnare förälder med fräknar på näsan? Och glass och strand är utan tvekan bra för alla inblandade.  Först skall vi ändå få hela det här packet nerfluget till Medelhavet - fyra timmar i en plåtburk kan eventuellt vara lite påfrestande för en två-åring så idag har jag bunkrat upp med nya sagor, klistermärkesböcker och någon ny liten grej att leka med. En ny app eller två på paddan ännu, lite nedladdad musik och ett par hörlurar samt femtielva olika snackssorter att ta fram när det kniper och man skulle hoppas att vi trillar ut ur plan...

Regn och rusk och blixtar och dunder utanför, lilla J har snuva och alla har knappt sovit i natt. Så idag bäddar vi ner oss under täcket och är tacksamma för att vi har möjlighet att slappa bort en sån här tråkmåndag. Imorgon börjar vi om.