Less or more

Söndagsutflykten den här veckan gick till Greenwich. Jag hade av någon anledning föreställt mig att Greenwich skulle vara en liten byhåla med ingenting annat än en osynlig meridian att stoltsera med, men det visade sig att jag hade fel på alla ovanstående punkter. Greenwich ligger på södra sidan av Thamesen, några metrobyten bort från oss men bara ca en timmes resväg (ganska normi London-resväg alltså...), och det var definitivt ingen byhåla utan snarare en förort med en gammal stadskärna. Högst oväntat dök där upp ett stort område med klassisk stadsplanering som finns på Unescos världsarvslista, en gammal segelskuta som i tiderna kommit med te från Asien och både det ena och det andra som vi inte alls hann se på, oförberedda som vi var. Hursomhelst så verkade Greenwich trevligt så det kanske får bli en kompletterande Greenwich-söndag någon annan gång - om inte annat så för att vi missade att ta bilden med en fot på varsin sida av meridianen. På ett sätt är det befri...

Vår senaste heldagsutflykt gick till Brighton. Rakt söderut från London, nere vid engelska kanalen. I normala fall skulle det ha tagit en timme med tåg, men just den dagen vi skulle åka var hälften av tåget avbokade och det blev en allmän yrsel med överbokade tåg och vi fick stå halva vägen. Alla kan föreställa sig hur avkopplande det är att åka tåg stående i 45 min med två barn. Nåja, fram kom vi iallafall. Redan vid lunchen var det värt resan - J däckade i vagnen så alla andra fick äta lunch färsk fisk och skaldjur utomhus (!) i solen (!) i lugn och ro (!). Redan det var värt resan. När alla vaknat gick vi ner till stranden och där var det fullt fullt fullt med mjuka stenar (fastän B sa att "de är nog ganska hårda ändå"). Vågorna rullade in och det rasslade av alla småsten när de drog ut igen. Det var varmt och soligt och alla var nöjda.  Mycket bra söndagsutflykt.

... är all dränering runt hela huset uppgrävd och vi har ett mansdjupt dike runt hela huset. I vintras uppdagades det att dräneringen runt huset var felgjord, så nu drogs allting upp och det läggs nya rör och grunden isoleras om. Ett enormt arbete, och det känns lite nervöst att det nu görs utan att vi är där och övervakar. Men mina föräldrar är där och kollar läget, och vi har en bra projektkoordinator som håller i alla trådar och än så länge har det inte kommit emot några överraskningar.  Dräneringarbeten måste ju vara den tråkigaste renoveringen någonsin - det kostar multum och då allt är klart finns det inget nytt att vila ögonen på, bara lite nytt grus längs husväggen. Men sen sover vi lugnt i 30år och vet att allt vatten rinner dit det skall och inte samlar sig längs väggarna.

Vissa saker gör de så konstigt, de här engelsmännen.  Hela deras byråkratiska system baserar sig på att en har en bostad och "proof of residence". Så oberoende om en skall fixa internet, betala en räkning på nätbanken (mer om det senare...), skaffa bibbakort eller anmäla sina barn till musiklekis så skall en alltid ha proof of residence. Så då gäller det att dra fram några elräkningar, ett hyreskontrakt, någon försäkringsräkning och helst också något rekommendationsbrev innan en ens kommer lite vidare. Identifiering med körkort eller pass har de aldrig hört om, utan det är papperslappar som gäller.  (Och allt det här behövdes ju dessutom också för att få en bostad till en börja med - snacka om ägg-höna-problem!) Så vi skickar snällt bestyrkta kopior till alla instanser, ringer samtal för att berätta vad den sjunde siffran i bankkortets nummerserie är och väntar på att alla kvarnar mal klart. Och så tänker en snälla tankar om det nordiska systemet där en kan identifiera sig på...

Det börjar bli dags att sätta ordning på vardagen här nu, förra veckan märkte jag att det inte är roligt längre att bara ta dagen som den kommer och gå dit näsan pekar, utan nu måste vi få lite struktur på det hela.  Mycket bra då att vår deltidsnanny började hos oss idag och vips fick jag 20 minuter egentid och gå till butiken utan små hjälpredor mitt på dagen. Hur lyxigt som helst! Vi kör såklart mjuklandning ännu några gånger så barnen får vänja sig i lugn och ro, men hon verkar alldeles superbra.  En annan nanny i lekparken tipsade om musiklek i våra närkvarter så imorgon testar vi det, jag tänker mig att det inte kan skada att lära sig att sjunga The Wheels on the Bus istället för hjulen på bussen. Förra veckan kände jag mig en aning isolerad utan sociala kontakter här, så jag efterlyste lite parksällskap på Facebook och vips har vi en fullspäckad social kalender den här veckan. Facebook har varit guld värt hittills här - via FB hittade vi vår nanny och alla våra p...

Idag bestämde jag att det var dags att göra något annat än att hänga i en lekpark på eftermiddagen, så vi gick till The Victoria & Albert Museum. Trots att vi var där kanske två timmar är det fortfarande lite oklart vad det museet hade för nisch för där fanns orientaliska mattor och kläder och silver och romerska skulpturer huller om buller. En är ju inte så strukturerad som museibesökare med två små barn i släptåg... Det finns åtminstone två bra saker med Londonmuseer för folk i min situation: 1) det är gratis. Så om det blir tvärstrejk (alltid lite lottospel med mitt sällskap) kan man gå hem efter 5min utan att känna sig snuvad på konfekten.  2) barnsatsningarna. Det finns alltid något lekrum där anställd personal gör nonstop workshops i samma tema som museet, det finns barnguider och skattkartor man kan följa, tips att leta efter och saker man får peta på och leka med. Mycket uppskattat, både hos treåringen som känner sig viktig och hos mig som får se något nytt på köpet. ...

Den här söndagen hoppade vi på tåget till Windsor. Så mycket hoppande är det dock inte när vi skall iväg med dagspackning och dubbelvagn, utan det är mera av ett släpande och lyftande, men iväg kom vi iallafall.  På söndagar måste man åka buss sista biten, men ändå var vi framme bara dryga 40minuter senare i en liten engelsk idyll med ett slott högst uppe på en kulle. Windsor Castle var enormt - mycket större än jag väntat mig, men det var tillräckligt intressant för att också B skulle tycka det var lite spännande med ett slott.  Efter lunch ute i solen somnade J som en stock (länge leve kullerstenar när barn skall sov i vagnen!) och resten av oss åt glass på en bänk nere vid floden.  Lite lekparkshäng blev det efteråt för att kompensera för slottsturen och alla var hur nöjda som helst med dagen.  Med två lyckade söndagsutflykter i bagaget börjar juristen och jag få mersmak och funderar på att åka längre bort. Tåg verkar vara mer vår(a barns) grej än flyg, så vi får ...

Juristen har börjat sitt nya jobb och snart har vi haft ny vardag i en vecka. Hittills har det gått riktigt bra - barnen är fortfarande fullproppade av nya intryck varje dag och somnar som klubbade sälar klockan 19, och än så länge är allt nytt och roligt för alla.  Och så är det ju roligare att gå till lekparken när det ser ut så här på vägen än att gå mellan s-market och alko.  Juristen jobbar ungefär lika långa dagar som tidigare, men är ganska slut av allt som ett nytt jobb innebär - att vara helskärpt, trevlig, social och kompetent i nya omgivningar är ganska tungt. Då har jag det lättare här hemma, där vi ändå kan fly nya intryck in i vårt eget bo emellanåt.  Vi har hittat våra bästa lekparker här nära oss och övar oss på hur man umgås med engelska föräldrar och nannies, vi går på museum och förundrar oss över dubbeldäckare (undrar hur länge det kommer att vara spännande för en 3-åring?). Och så lagar jag mat. Inget dagis betyder ingen dagislunch betyder att det ska...

På söndagen gjorde vi vår första lite längre utflykt hemifrån och hoppade på tåget och åkte en timme norrut till Cambridge. Tunnelbana till Kings Cross och ca 1h20min tåg till Cambridge visade sig vara ungefär så länge som vi klarar av utan att behöva packa ner hela underhållningsarsenalen för barnen - nu var alla ännu ganska ivriga på utflykt när vi väl kom fram. Cambridge visade sig vara alldeles utmärkt dagsutflyktsmål - en charmig liten stad med små gator och gamla små hus som lutade mot varann. Hur många colleges som helst som man skulle ha fått besöka: vi valde ett mer eller mindre i blindo genom att följa turistströmmarna och såg King's college. Det kändes lite som en brittisk internatskolefilm eller Harry Potter - stora gräsmattor kantade av bibliotek och inkvarteringshus, en kyrka för obligatoriska söndagsgudstjänster (komplett med altartavla av Rubens...), en å att ro på och en hel massa pubar med öl till studentpris.  Vi var glada att vi fattat att vi behöver ...

Dag tre i Notting Hill - hi ttills har vi nästan enbart rört oss i våra närkvarter och försökt få en känsla för hur vårt bostadsområde ser ut och försöker skapa en känsla av "hem", speciellt för B. Han funderar mycket på vad vi gör här och varför vi bor här nu, och vi försöker förklara så gott det går. Det får ta den tid det tar, jag litar på att saker och ting stabiliserar sig sakta med säkert när juristen börjar jobba och vardagen börjar för alla.  Här bor vi iallafall, i ett hus som definitivt är mer posh än vi förtjänar, men jag tror nog vi kan vänja oss vid marmorbadrum och att en portier som heter Bill öppnar dörren då vi kommer och går. På andra sidan gatan finns en communal garden med lekpark som man får ansöka om nyckel till - vår ansökan ligger nu för granskning hos någon kommitté som synar vårt leverne i sömmarna innan de bedömer om vi kan få tillgång till lyxen att inte behöva trängas i de stora lekparker i Holland eller Hyde park.  Efter två dagar i storstaden in...

Framme i London! Resan gick bra - J sov 5 minuter i bilen på väg till flygfältet och var hyperaktiv hela flygresan ända tills vi började gå ner för landning. Då somnade hon som en klubbad säl och sov sig igenom hela passkontrollkön och bagagehämtningen och vaknade i hissen på väg till Heathrow Express. B var en superkämpe och orkade med hela långa dagen och alla konstiga platser och nya saker med relativt gott humör. Då barnen däckat i sina nya sägner pustade juristen och jag ut med varsin cokis och kom på att vi klarat hela resdagen utan att snäsa åt varann. Plus för oss där - på resdagar brukar verkligen inte mina bästa sidor komma fram, men nu gick det bra. Lägenheten var bättre än vi kom ihåg och vår möbeluthyrningsfirma hade bäddat sängarna och plockat in alla kökssaker i skåpen färdigt, så det var lyxigt att komma fram. Nu är det förstås en hel del saker som vi märker efterhand att fattas, men vi kom iallafall igång genast då vi kom fram. Idag har vi åkt dubbeldäckare (B:s...

Så var det packat och klart - tre stora kappsäckar, en kabinväska, en stor bag, en barnvagn och Bs ryggsäck. I gula huset är det undanstädat och klart för hyresgästerna, och snart börjar det bli dags att åka till flyget.  Funderar kring hur det skall gå att flyga med en hyperaktiv J som sannolikt inte kommer att sova dagssömn i famnen, men har bunkrat upp med russin och underhållning och får ta det som det kommer. Min målbild är att alla kommer fram och somnar någorlunda harmoniska i sina nya sängar ikväll. 

B har ärvt mitt usla morgonhumör och morgontrötthet och idag var en morgon då han liksom aldrig hann vakna till ordentligt innan det blev dags att åka till dagis. Precis som jag själv skulle han säkert helst sitta i ett alldeles tyst och vadderat rum de första timmarna och bara få vakna till innan han möter omvärlden, men det funkar ju inte så tyvärr... Juristen och lillasyster är superpigga och stiger upp först och har redan ätit och är glada och i full fart då jag kommer ner en halv timme senare. Då har jag morgnat mig så mycket att jag kan med nöd och näppe kan säga godmorgon (det blir bättre ju äldre jag blir, det usla morgonhumöret...). Men sen blir ju klockan snabbt jättemycket och han måste ju vakna den äldre, så sen får man lirka och krama och ha honom i famnen osv i all evighet. Ibland går det bra, men ibland, som imorse går något snett och så blir hela morgonen avig.  Morgonen är min sämsta tid, och jag får verkligen lägga band på mig för att inte också sjunka ner i en...

I juni åkte jag och juristen till London för att försöka hitta någonstans att bo. Första gången vi var på tumisresa sedan J föddes, men det fanns inte så mycket tid för romantiska promenader i Hyde park, utan under dygnet vi hade på oss hade vi tre olika mäklare som visade oss ett femtontal olika lägenheter. Bra att vi hann smälla i oss en lunch mellan varven. Vi hade begränsat sökfältet mycket redan i förväg, och tittade enbart på Notting Hill och Kensington. Tanken är att juristens arbetsväg inte skall bli orimligt lång och att jag och barnen skall ha nära till det mesta. Dessutom bor vi ju i förorten nu, så om vi en gång åker till London så får det bli stadsliv för hela slanten.  Av de ca femton lägenheterna vi såg luktade kanske 6-7st mögel så en fick huvudvärk efter 2 minuter där eller hade misstänkta gröna växtligheten i badrumstaket. Lika många var i princip bra men saknade diskmaskin (sorry David Beckham, vi flyttar inte in i ert grannhus för jag vägrar diska för han...

Två veckor kvar av vardag här innan vi sätter oss på flyget. Idag var J första gången i parken  - vi var där 2 minuter efter att de hade öppnat efter sommaren och ca 4 minuter efter att de öppnat gick jag ut ur porten. Så smidigt då hon hade varit där på våren och visste vad det hela gick ut på. Idag var hon visserligen bara ensam där 10 minuter, får förlänga tiden progressivt den här veckan. Nu när båda är parkerade på förmiddagarna kanske jag kan börja förbereda nånting inför flytten också. Visserligen tar vi bara med oss kläder och lite leksaker och böcker, men allt man kan tänkas behöva under ett halvår borde ju komma med nu. I barnens fall är det ju typ bara att packa ner allt som är passligt nu och så får man komplettera där om/när de växer ur kläderna, men det är ju svårare för oss vuxna. Behöver jag några festligare kläder? Vilka skor skall jag ta? Och ytterplaggen - hur kall kommer Londonvintern att vara? Nåja - det är ju ändå inget u-land vi åker till och det går allt...

Catten  skrev om hur de har problem med sovandet i deras familj och det fick mig att uppskatta hur bra vi har det. De allra flesta kvällarna tystnar det i barnens rum senast vid åttatiden, utan att en behöver sitta där eller utöva någon form av markservice och sen sover de lugnt hela natten. Det betyder sköna kvällar och oavbrutna nätter med 8h sömn, och en lätt glömmer bort att det inte är någon självklarhet hos alla. Ibland blir det ändå problemkvällar och de är sen tusen gånger mer jobbiga när en inte är van med dem. Av någon orsak är det ofta söndagskvällar som blir läggningsteater då de hetsar upp varandra till astronomiska höjder och så blir alltsammans ett kaos av kukkuu-lekar och kastande av sovdjur (den yngre) och allmänt omkringspringande (den äldre) som slutar med att någon får gå in och sätta sig i deras rum tills de somnat. Och så sitter en där och spelar candycrush och säger shhh! så fort någon lyfter örat från dynan och väntar på att de skall somna medan en tänker...

Ikväll åt vi samma mat till middag som igår. Treåringen tar mat på sin tallrik, tittar på den tyst en stund och säger sen: - Vet du, snart blir jag nog lite trött på den här maten. 

Tillbaka i stan och dagisvardagen igen - B får gå augusti ut på dagis innan vi åker, J är hemma ännu några veckor innan parken börjar efter sommarpausen. Dagisstarten igår gick bra, det är få barn på plats ännu så det var nästan en vuxen per barn igår och idag. Bra så för vår pojke som oftast tar ganska länge på sig att bli varm i kläderna med nya människor. Nu hinner han anpassa sig i lugn och ro utan att ha en stor dagisgrupp runt sig. Trots att sommarlovet har varit långt och skönt kändes det ändå som bara ett ögonblick sedan jag senast rullade dagiskaravanen längs gatorna på morgonen och eftermiddagen. B på cykel och J i vagnen, skall vi åka buss idag? Vill ni gå till lekparken på hemvägen? Baka kaka gunga rutscha snurra Vänta mamma kommer snart (skall bara fånga en pokemon först). J inte sätta sand i munnen. Nu går vi hem! Och så gör vi samma sak imorgon.

Då lilla J föddes tänkte vi att jag skulle vara hemma till augusti i år och då skulle juristen ta över hemmajobbet och jag skulle gå tillbaka till jobbet. Sen dök det upp en möjlighet som ledde till att min hemmatillvaro fortsätter som vanligt ännu ett halvår, om dock på annan ort. Juristen fick möjligheten att jobba på en advokatbyrå i London i ett halvår och det kändes mer än självklart att vi såklart skulle passa på. Tidpunktsmässigt är det perfekt: barnen är små och inte bundna vid skolor och i det långa loppet är det sak samma om jag är mammaledig 18 eller 24 månader (tack till det nordiska välfärdssamhället!) Så utan desto mera betänketid hyr vi ut huset här hemma, packar ner kläderna i kappsäckar, hoppar på flyget och flyttar in i en fin liten lägenhet i Notting Hill i början av september. Juristen bygger jobbnätverk på jobbet, jag ser fram emot att se nya saker (muséer! utställningar! storstadsliv!) och barnen får gunga i en engelsk lekpark istället.  Något roligt att ...

Kanske dags för en försiktig comeback här? Spännande äventyr på hösten är att vänta för vår familj, och jag känner att det skulle vara kul att återuppliva den här bloggen igen. Sommaren går och har gått bra, även om det är fullt upp hela tiden. Jämfört med förra sommaren är livet med en 3 1/2-åring och snart 1 1/2-åring mycket lättare. Från förra sommaren har jag väldigt få minnen: mest kommer jag ihåg ett enda virrvarr av vaknätter, svartsjukeutbrott, ett ständigt ammande och vyssjande av en liten bebis som man inte riktigt kände ännu.  Nu finns det plats för ens lite improvisation och vår familjehelhet är mer i balans. Jag går inte omkring med axlarna uppe vid öronen hela tiden och går inte i fullständigt baklås av att behöva klara av båda två samtidigt. Tvärtom - det mesta går bra nu och har man bara två russinburkar och en blöja i handväskan klarar man de flesta situationerna. Det stora barnet har vuxit så mycket den här sommaren, han har fått skinn på näsan och blivit ...